Genom att framställa våra liv som perfekta ökar vi pressen på varandra och mår skit bakom våra påklistrade leenden. Vi skryter om hur hälsosamma vi är men kränger skit när ingen ser. Vi tränar så vi mår dåligt men hävdar att träningen får oss att må bra. Vi lägger upp festbilder på facebook tillsammans med människor vi knappt känner. Gråter sedan i vår ensamhet då vi inser att vi inte har någon att ringa. Vi vågar inte visa några andra känslor än de glada och positiva. Frågan är hur man ska kunna se på människor att de är ledsen fast de ler? Hur ska man hjälpa dem att må bättre när de hela tiden hävdar att allt är perfekt? Kram

 

Förra veckan lärde jag mig att en och samma människa kan innehålla så väldigt många sidor. Det är alldeles för ofta som vi är snabb med att döma personer och tror att vi vet allting om dem. Därför kan det vara skönt att ibland se att det faktiskt finns så väldigt mycket mer hos en människa än vad man kanske själv är medveten om. Dessa tankar började gro i mitt huvud då jag och min bror var i Helsingborg och såg Sean Banan, och jag i hans uppträdande tycktes se människan bakom rumpan, om man nu väljer att uttrycka sig så;) Från att ha tyckt att Bananen var i fjantigaste laget, blev jag berörd av hans berättelse om hur han blivit mobbad som barn. Jag skrattade åt hans skämt om mammor och pappor, Ulrik Munther och Justin Bieber, samtidigt som jag insåg att han måste vara en väldigt skön person privat. Jag trodde aldrig jag skulle säga det men han kändes faktiskt välidigt jordnära. Precis som den vän som jag träffade i slutet av veckan. Som kontrollfreak är det sällan man blir så fördjupad i ett samtal att man helt glömmer tid och rum, men du fick mig att göra just detta. En mer fantastisk människa än dig är nog svår attt hitta och jag är glad att ha dig i min närhet även om vi inte ses så ofta! Läser du detta så hoppas jag och tror att du känner igen dig och förstår att det är dig jag menar! Kramar

 

 

Beställt fler pärlor och snygga hängen idag så nu väntar jag med spänning på att det ska dimpa ner i brevlådan. Har även skickat in omtentan så håller tummarna att alla referenser ska vara rätt nu. Kändes i alla fall lite bättre detta inskicket än förra. Texten om Gyllene Tider är på väg att bli klar och ska bara finputsas så att den blir så underbart bra som den bara kan bli. Bilderna är färdigredigerade för publicering och jag kan för en gångs skull säga att jag är nöjd med mig själv. En skön känsla efter ett par månaders svacka med dålig självkänsla och tvekan på om verkligen håller på med någon som kan leda någonvart. Life is good just nu, och jag kan bara hoppas att det håller i sig! Kramar

Hemma hos mamma och pappa igen och pustar ut. Myser med Findus och redigerar text och bilder från gårdagens Gyllene Tider konsert. Blev en intensiv kväll med mycket fotande och mycket väntan. Gyllene Tider var i alla fall hur grymma som helst så det var värt allt att åka till Halmstad bara för det. Imorgon avslutas veckan med jobb och sedan hoppas jag på en ny rolig vecka med massor av sol förstås! Kramar

 

 

 

Lyckan fullständigt bubblar i mig och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Fick nyss ett mail där det stod att jag blivit godkänd att fota vid Gyllene Tiders konsert i Halmstad! Så jäkla underbart! Tänk stämningen, tänk (förhoppningsvis) en vacker sommarkväll och Per Gessles sköna stämma. Att dessutom ha tillstånd att befinna sig på andra sidan kravallstängslet mellan publiken och scenen med Gyllene Tider! Ska erkänna att jag är en väldigt lycklig tjej med fjärilar i magen just nu... Kram