Det verkar inte som man som 20 åring har rätt att vara trött. Inte sällan möter jag vuxna människor som fnyser eller himlar med ögonen om jag skulle råka yttra mig om det. Att jag sover dåligt och stressar mycket verkar ingen tro på och jag får ofta höra att jag har det bra som bara har två till tre föreläsningar i veckan. Att jag sedan lägger minst den dubbela tiden hemma på att läsa böcker och skriva rapporter, finns det ingen förståelse för. Att jag varje lov har så kallade "skrivarveckor", där jag ständigt måste planera och tänka på uppgifter som jag ska göra finns inte heller.

 

Hela hösten har jag lagt ner min själ i att hitta en praktikplats, samtidigt som jag stressat för att hitta en ledare att intervjua och observera. Nu har jag "jullov" och ägnar de mesta av dagarna åt att läsa och skriva ihop mitt arbete, samtidigt som jag försöker få gjort några reportage till Magasinet, vilket jag har svårt för i vanliga fall. Jag hjälper även till mycket hemma med tvätt, mat och städ, då jag inte vill vara en sån som bara åker hem till föräldrarna och får allting serverat. Jag kanske låter gnällig, och jag menar inte på något sätt att jag har det värre än någon annan. Jag ber bara om en viss förståelse att inte bli sedd som en bortskämd unge, vilket jag verkligen inte är! Jag har rätt att va trött, så döm mig inte innan du vet allt! Kram

Idag fick jag äran att följa en nyhetschef under två timmar vilket var helt fantastiskt. Det låter säkert löjligt för många men för mig var det en dröm som gick i uppfyllelse. Att vara på en riktigt redaktion och ta del av allt som hände där var verkligen speciellt. Dessutom blev jag positivt överraskad över den humoristiska och avspända stämning som fanns. Tänk att få gå till ett sådant jobb varje dag! Kram

Saffransskorpor i ugnen, gröt på spisen och katt i granen. Julafton kan inte börja bättre!

 

Under skohyllan - Bästa platsen i hela lägenheten!

 

 

Äntligen fått en VFS-plats! Är så glad att jag inte riktigt vågar tro på det... Varje gång min mobil plingar till hoppar jag upp av oro och tror att det ska vara ett sms där det står något i stil med: Vet att vi lovade dig en praktikplats, men tyvärr kan vi inte ta emot dig.... bla, bla, bla. Vet att jag är född till pessimist, men vill inte ta ut glädjen i förskott, då besvikelse enligt mig är den värsta av känslor.

 

Den bästa känslan däremot måste vara den man får när man gör julgodis med nära och kära precis innan jul. Det vill säga den där riktiga julkänsla! Idag var mammas kompis och hennes dotter här och gjorde allt från skumtomtefudge till mozartkulor och rocky roads. Var riktigt mysigt och tiden sprang iväg, så det blev hela fem timmars pysslande bara sådär. Nu är jag trött och planerar att bara ta det lugnt resten av kvällen. Imorgon ska jag och mamma förbereda lite av julmaten. Kanske blir det också en fika hos en annan kompis. JUL, JUL, STRÅLANDE JUL!!! Kramar

Blev julhandling med mamma idag istället för observation. Höll på att få ett nervöst sammanbrott då en tant med rullator stod ivägen för mig i kassan. Jag skulle packa ner våra varor i påsar och hon bara stod där med sin krokiga rygg, mitt ivägen och diskuterade med sin assistent (alternativ dotter) om hon skulle packa ner korven i rullatorn eller i påsen.

Jag kände hur ilskan började koka i mig och kunde inte ens förmå mig att be henne flytta på sig. Väl medveten om att jag inte skulle klara av att göra det på ett snällt sätt. Det skulle med andra ord ha blivit ett fräsande som inte passar i dessa juletider. Så istället behärskade jag mig och försökte med hjälp av mina tankar att få tanten att flytta på sig. Efter mycket dividerande om var korven skulle ligga, masade hon sig äntligen iväg. Då var varubandet så proppfullt med varor att det bokstavligt talat svämmade över. Fick panikplocka ner allt i papperspåsar, vilket såklart resulterade i att en av dem gick i sönder och varor flög ut över hela golvet, Släppte loss några väl valda svordomar och förklarde för min kära mor att man borde öppna egna kassor för pensionärer. Hon förstod så klart inte varför jag var så ilsken och skrattade mest åt min kommentar. Imorgon funderar jag allvarligt på att inte lämna sängen...

 

P.s. Jag vet att jag är en grym människa som blir förbannad på oskyldiga pensionärer, men ibland undrar jag allvarligt om de inte gör allt för att jävlas med oss. I alla fall i kassorna på maxi...

Det hela började i lördags då jag egentligen skulle jobbat mellan 9-17. Stod ute och frös i en halvtimme innan jag fick veta att min chef blivit rejält försenad, och att jag lika gärna kunde åka hem. Igår var det en tandläkartid som uteblev då tandsköterskan glömt att skriva in min tid. Idag skulle jag gjort  en observation, men en halvtimme innan jag skulle ta bussen fick jag ett sms om att en nära anhörig till observationspersonen blivit sjuk, och att observationen därför måste ställas in. Tre dagar (nästan) i rad som gått rakt åt helvete. Börjar nästan tro att jag fått en förbannelse över mig... 

Äntligen har jag hittat två VFS-platser som jag verkligen vill vara på. Nu gäller det bara att hålla tummarna för att jag får någon av dessa. Just nu känns mitt liv som en julkalender... varje dag stiger spänningen för om hon ska hinna få en VFS-plats innan jul eller inte? Spänningen är lite för olidlig för att jag ska kunna må bra av den.

En annan spänning som jag slapp idag va tandläkaren. Skulle egentligen lagat ett hål idag, men då tandsköterskan missat att skriva in min tid blev det framflyttat till den 2:e januari. Har lite halvt tandläkarskräck inför detta då sist jag lagade hål var för tre år sedan. Det enda jag minns från det var att det gjorde ont...ont...ont.

Något annat som kanske inte gör ont men gott och väl mig nervös, är observationen imorgon då jag ska observera ett gäng med duktiga journalister. Ryser bara av tanken men känner ändå att jag är så förberedd jag kan bli, så förhoppningsvis går det bra:) Nu ska jag duscha och se på teve. Trevlig kväll på er! Kram

Ägnar kvällen åt att spela sällskapsspel med mina två syskon. Försöker desperat att hålla en god stämning, men misslyckas totalt. Bara att erkänna att vi inte är den där perfekt familjen i chokladaskreklamen... Men till mitt försvar är det inte så lätt att spela rita, gissa spelet med två tonårskillar... Allt ska misstolkas och mina två figurer som skulle ge varandra massage, blev såklart något helt annat (och nej det är inte jag som ritar otydligt!) En pennvässare blev ett skrev med någonting i när broder nummer ett ritade,och broder nummer två skrattade hysteriskt åt detta... Själv förstod jag inte det roliga, men kanske är det för att jag börjar bli gammal. Tror i alla fall att jag ska ge upp "den perfekta familjen" och sätta mig framför teven istället. Kram

Det verkar vara en oskriven regel att man ska rycka upp sig så fort man blir lite deppig. I alla fall är det svaret man får så fort man berättar för någon om sina problem.Man söker tröst och råd, men får istället skuld. Skuld över att man inte är så glad som man borde. Kommer på sig själv med att tänka att det kanske hade varit lika bra om jorden gick under den 21:e. Det är väl ändå ingen rolig värld vi lever i. Krig, mobbning, mord och andra tråkigheter fyller varje dag det vi kallar våra nyheter. Ändå förväntas vi som människor att le med hela huvudet och låtsas vara glada...

 

Vi ungdomar matas in med att tro att framtiden är ljus och att vi ska följa våra drömmar. Samtidigt kan vi läsa i tidningen att arbetslösheten är hög och de enda man egentligen kan få jobb som är sjuksköterska eller lärare. Är det inte en konstig värld vi lever i där vi måste hålla humöret uppe genom att fantisera?

 

Själv tänker jag varje år att det är underbart när det börjar närma sig jul. Samtidigt är jag väl medveten om att julen innebär så mycket mer än bara skinka och jultomtar. Alldeles för många barn upplever under julen hot och våld i nära relationer. Alkohol och droger flödar i vissa familjer lika bra som julmust och glögg. I andra familjer kommer svek och brustna hjärtan upp ur det förflutna lagom till att Kalle Anka och hans vänner önskar God jul...

 

Vi luras att tro att allting kommer bli bättre efter nyår. En nystart på våra liv med löften som vi aldrig lyckas hålla. Nästa år ska jag skita i vad alla tycker! Gå min egen väg och sluta vara så förbaskat blyg. Alltid vara på topp och göra livet underbart för mina medmänniskor. Ja, sure! Om det bara vore så underbart utanför min fantasivärld.Nu väntar tvätten på mig nere i tvättstugan. Ikväll ska jag dammsuga och plugga med en lätt klump av ångest i magen. Jag har nämligen fortfarande inte hittat någon praktikplats... men som alla glada säger... Det löser sig! Kram

Om nästan exakt två timmar är det dags för tortyr hos tandläkaren. Eller ja...förhoppningsvis inte i form av lagning och borrning, utan i den lindrigare formen av tandstensrensning och fotografering;) Har aldrig varit särskilt stor i truten, så skaver alltid som attans när bilderna ska tas. Menmen bara att tänka på något roligt under tiden och få det överstökat:) Att tänka på hur mycket det kommer kosta är med andra ord inte att rekommendera... Tur i alla fall att alla julklappar redan är inköpta:) Kram

Sitter just nu och sorterar ut de bästa av alla bilder jag tagit under dagen. Det tar en stund och inte går det fortare att ladda upp och skicka iväg bilderna i heller. Kommer nog bli sittande framför datorn en stor del av kvällen, men vad gör det när man haft en supermysig dag. Synd bara att vissa människor inte kan njuta utan måste sabba för andra även dagar som den här... Blir ledsen och besviken. Vissa saker verkar aldrig förändras i Örkelljunga. Bara att försöka göra det bästa utav det och le och va glad i alla fall:) Kram