Vaknade tidigt i morse och bestämde mig för plugga lite medan det fortfarande var lugnt i huset. Slog upp boken som jag i flera dagar bävat för att läsa, och blev minst sagt överlycklig när jag direkt hittade de rader som jag leta efter. Kände att detta kommer bli en bra dag och att det faktiskt finns en viss charm med att skriva hemtentor. Även om detta ibland kan vara både tråkigt, frustrerande och panikartat;) Kram

Haft några bra dagar bara för att falla tillbaka till de dåliga igen. Deppigt det låter, men livet är inte bara underbart och mysigt. Skulle jag påstå det skulle jag inte kunna kalla denna blogg för en vardagsblogg. Svåra val, människor som är ovänner och obehaget att vara ensam, är det som bäst beskriver mitt liv just nu.
   Tror jag vet vad jag vill, men frågan är hur jag vill det. Ska träffa en syo imorgon för att försöka reda ut allt... Hoppas det går bra. Är så rädd för att hon ska få en felaktig bild av mig ifall jag misslyckas med att få fram exakt det jag vill få fram. Det vill säga att jag läser hälsopedagogik för att få en grund inom hälsa innan jag läser vidare till journalist. Att jag nu är osäker på om jag vill fortsätta läsa hälsopedagogik i två år till, eftersom jag redan till våren kommer ha samlat ihop tillräckligt med poäng för att söka till journalistutbildningen.Vilket jag inte vill göra direkt, utan ta ett år emellan då jag läser lite kurser på distans, bor hemma, tar halvt studielån (om det behövs) och samtidigt har ett extrajobb där jag kan tjäna pengar till framtida resor, en makeup-kurs, en bil, ett hus, och kanske även en egen familj,,,

   Efter det året hoppas jag vara mogen att flytta till den riktigt storstaden (Lund/Göteborg eller Stockholm), där jag läser journalistutbildningen och blir journalisten, som får drömjobbet på en tjej/hälso-tidning. Hängde ni med? Antar att ni är rätt glada att det inte är ni som är min syo... Kram

När jag sitter och läser igenom inlägg som jag publicerat här på bloggen, inser jag att jag framställer mig själv som en väldigt impulsiv person. Inte minst då det gäller om Findus ska bo hos mig eller inte. Vill poängtera att det finns en hel del grubblande mellan inläggen och att det inte är så att jag ena dagen vill ha honom hos mig och nästa inte. Jag vill helt enkelt det som är bäst för honom, och som sagt, så är det mycket tankar mellan inläggen jag skriver. Jag är en väldigt tänkande person och vill inte framstå som flummig eller alltför impulsiv, då det inte alls är jag. Mitt liv är ganska strukturerat och mina drömmar är väl planerade flera år framåt. Detta även om det kanske kan finnas stunder då jag tvekar på mina val...

   Bilden i mitt huvud säger mig att jag ska läsa klart till hälsopedagog och sedan vidare till journalist. Mitt medvetande är dock väl medvetet om att andra saker kan komma emellan. En del av mig känner för tillfället att den skulle vilja ha ett vanligt jobb. Skaffa ett fint hus på landet, med lagom trädgård och en drömprins vid min sida (eller två, eftersom jag alltid hoppas ha Findus vid min sida oavsett vad som händer). Att inte veta om man i framtiden kommer få jobb eller ha råd med detta gör mig nervös och orolig. Kanske borde man inte planera så långt i förväg, men tyvärr är det sådan jag är. Inte alls impulsiv, utan strukturerad och något orolig inför framtiden. Grattis! Nu känner du den rätta versionen av mig, vilket var meningen med detta inlägg. Kram

Shoppat en massa saker till Findus idag. Bland annat en ny väska och ett spray som ska lugna honom när vi åker tåg. Har insett att jag inte kommer klara mig utan honom här i Halmstad, så nu gäller det att försöka lösa problemen. Hoppas det ska funka för jag får alltid en klump i magen när jag lämnar honom hemma hos mina föräldrar. Vet att han har det bra där, men då jag har ett speciellt band till honom och det märks att han är min katt, så är ju meningen att han ska vara med mig. För oavsett mångas åsikter, så vet jag att han har det bra när han är med mig. Även om detibland  innebär att han måste åka fram och tillbaka på helgerna. Många katter kan tyvärr bara drömma om att vara lika älskade som Findus är!<3 kram

 

 

Hösten är här och jag försöker tänka att det kommer bli en mysig årstid. Tända ljus, te och strilande regn. Tid att läsa, tid att träna och tid att mysa med vänner och familj. Visst låter det bra? Ändå är det något som klumpar ihop sig inom mig och gör ont. Kanske är det vetskapen om att jag under hösten kommer läsa en kurs jag inte finner så intressant. Få kämpa med hemlängtan, då all tid tyvärr inte kommer spenderas med vänner och familj. Långa, mörka, ensamma kvällar kommer komma, antingen jag vill det eller ej... Jag kommer även behöva ta ett tufft beslut om Findus ska fortsätta bo hos mig eller inte. Är så rädd att något ska hända honom. Behöver honom, men undrar om han inte har det bättre hemma hos mina föräldrar egentligen...? Älskar honom och vill verkligen hans allra bästa! Kram<3