När jag sitter och läser igenom inlägg som jag publicerat här på bloggen, inser jag att jag framställer mig själv som en väldigt impulsiv person. Inte minst då det gäller om Findus ska bo hos mig eller inte. Vill poängtera att det finns en hel del grubblande mellan inläggen och att det inte är så att jag ena dagen vill ha honom hos mig och nästa inte. Jag vill helt enkelt det som är bäst för honom, och som sagt, så är det mycket tankar mellan inläggen jag skriver. Jag är en väldigt tänkande person och vill inte framstå som flummig eller alltför impulsiv, då det inte alls är jag. Mitt liv är ganska strukturerat och mina drömmar är väl planerade flera år framåt. Detta även om det kanske kan finnas stunder då jag tvekar på mina val...

   Bilden i mitt huvud säger mig att jag ska läsa klart till hälsopedagog och sedan vidare till journalist. Mitt medvetande är dock väl medvetet om att andra saker kan komma emellan. En del av mig känner för tillfället att den skulle vilja ha ett vanligt jobb. Skaffa ett fint hus på landet, med lagom trädgård och en drömprins vid min sida (eller två, eftersom jag alltid hoppas ha Findus vid min sida oavsett vad som händer). Att inte veta om man i framtiden kommer få jobb eller ha råd med detta gör mig nervös och orolig. Kanske borde man inte planera så långt i förväg, men tyvärr är det sådan jag är. Inte alls impulsiv, utan strukturerad och något orolig inför framtiden. Grattis! Nu känner du den rätta versionen av mig, vilket var meningen med detta inlägg. Kram