Var på posten och hämtade mitt körkort idag. Med mig hade jag min lilla Findus, eftersom vi efteråt skulle ta tåget hem. När jag kom fram till postgubben i luckan frågade han lite skojsigt om det var katten jag vill få ivägskickat. Självklart svarade jag nej på detta, men väl framme vid tågstationen började jag nästan ångra mig.

Med en illtjutande kisse i bur satte jag mig i väntsalen för att vänta på att tåget skulle anlända. Samtliga blickar riktades snabbt mot mig och min tjutande lilla kattkorg. Findus ville nämligen inte alls sitta i bur, utan gjorde smått desperata försök att ta sig ut. Vilket han tack och lov aldrig lyckades med. Han lyckades i alla fall med att ge mig enormt dåligt samvete. Ilskna pensionärer stirrade på mig som om jag var den största idiot på denna jord. Jag försökte ignorera detta. Pratade snällt med min lilla kisse och gjorde en leksak av en strumpa som jag kastade in i buren. Detta hjälpte lite och efter ett tag somnade han sött. Då var det såklart dags att gå ut och hoppa på tåget, vilket gjorde att han vaknade på nytt och började skrika. 

Självklart var tåget också proppfullt och försenat då klockan var 15.00 en fredagseftermiddag (påminn mig att aldrig mer åka hem den tiden!). Jag hittade i alla fall en ståplats inklämd mellan två gigantiska resväskor och en man som såg väldigt snäll ut. Började på nytt prata lugnande med min skrikande kise, som till sist gav upp och somnade.

Sedan blev tåget ytterligare försenat då det fick tvärnita för att inte köra in i ett X2000 tåg som stod still på spåret av okänd anledning. Findus fortsatte tack och lov att hålla sig lugn, men kan säga att jag var mer än måttligt nervös! 

Framme i laholm hämtade pappa oss med sin limousinen (en rostiga gammal volvo) och vi åkte hemåt mot Tockarp. Väl hemma var Findus glad igen. Detta tills han upptäckte att den "farliga" hunden fortfarande bodde kvar. Då tog han ett jätteskutt upp i mitt knä, som oturligt nog pryddes av mina nyinköpta leggings. Dessa har nu fått lite osmickrande klösmärken här och där. Tur att man har en mamma som kan sy:P

Med andra ord. Findus är inte bara söt... han kan även vara ett litet monster, men jag kan inte annat än säga att jag älskar honom ändå. Han är min första lilla bebis och kommer alltid att vara:) Nu ligger han på pappas mage och kollar fotboll, så tror han har det förbannat bra trots att han ibland får sitta i bur. kram♥