Just nu känns det som om jag sitter fast med strumporna i ett tuggummi. Jag kommer ingenstans! Det känns som om mitt liv bokstavligt talat står stilla. Jag har många saker efter mig som trots stor ansträngning aldrig verkar vilja bli avklarade. Det går inte en dag utan att jag tänker på vad jag måste göra (kanske inte ens en timme), det är ständigt med mig och stressar mig till max. Undrar hur länge man orkar, och oroar mig för att bli fullkomligt knäpp.

En annan sak som jag tänker mycket på är hur jag ser ut. Jag skulle tro att jag är den mest fåfängda människan i världen. Tråkigt nog är det utan någon mening då jag aldrig blir nöjd. Jag upplever väldigt sällan mig själv som snygg när jag kollar i en spegel, ännu mindre när jag ser fotografier på mig själv. Ibland när jag sitter och pratar med folk, kan tankar komma upp i huvudet so t.ex: Shit! Undrar om de tänker på hur ful jag är nu, eller Nu ser säkert mitt hår superfult ut. Undrar hur normalt, eller framförallt hur sunt det är att hela tiden tänka såhär. Jag har alltid oroat mig för vad andra tycker om mig. Man borde inte bry sig, men det gör jag, och jag är säkert inte ensam.

Jag har i alla fall hoppet att en dag kunna se tillbaka på inlägg som det här och tänka stackars osäkra lilla tjej. När jag är den som jag vill vara. När alla dumma tankar är borta från mitt huvud och jag har en klarare bild av hur andra uppfattar mig. Då kommer jag också att bli den jag vill vara, I hope! kram ♥