Kom hem till mamma och pappa igår kväll och följde med min lillebror (som nu är huvudet längre än mig) till öppet hus på gymnasieskolan. Tyvärr fanns inget där som verkade falla honom i smaken. Diverse lärare försökte desperat locka honom till deras program, men det var ungefär lika effektivt som att hälla vatten på en gås. Känns skönt att han är så lik mig på det sättet. Det gör det lite enklare för mig att stötta honom i sitt val. Han verkar inte ha några problem med att pendla och precis som jag kände i nian, vill han bara bort från allt. Bort från Örkelljunga och bort från alla förutfattade meningar. Träffa nya kompisar och framförallt göra något som är kul. Han skulle aldrig välja samhälle eller natur bara för att alla andra gör det, så jag hoppas verkligen han hittar något som han verkligen vill. Det är han värd!:) Kram