Fick svart på vitt idag att min låg- och mellanstadieskola kommer att läggas ner. Skolan har i hela mitt liv varit nedläggningshotad och rykten har länge cirkulerat om nedläggning. Nu verkar i alla fall beslutet vara taget och det känns såklart sorligt pågrund av alla minnen och känslor. Fast innerst inne tror jag ändå att det är rätt beslut. Antalet elever i årskurserna har inte gjort annat än minskat det senaste åren och det känns ohållbart att driva en skola med endast sju till fem elever i varje klass. I min klass var vi i alla fall tolv elever och blev tjugofyra när vi slogs ihop med klassen över.

Förstår föräldrar och elever som känner oro över att byta skola, men jag tror det mesta kommer bli bra i slutändan. Förändringar är alltid lite läskiga men ibland kan de faktiskt behövas. Känner själv en klump i magen då en del av min barndom inte längre kommer finnas kvar mer än i minnet. Frågan är vad som kommer hända med skolan. Kommer det bli bostäder eller kanske en koloni? Den ligger ju så fint där mitt ute i skogen vid den lilla sjön. Med kor och hästar betandes på ängarna. Må låta idylliskt, men det var en underbar plats att växa upp på. Även om inte ens den var befriad från mobbning och utanförskap. Kram <3