Så mycket tankar!

Marlene, jag tycker att du ska sluta att oroa dig så mycket. Jag vet att det är lätt för någon annan att säga, tro mig. Jag är nämligen likadan, jag ser risker i allt och tror att jag inte klarar saker som jag kanske egentligen innerst inne vet att jag gör. Försök att tro på dig själv mera och tänk att du är ung. Du har gott om tid att göra allt du vill. Den sociala biten är jag inte mycket för att ge råd på, tyvärr men jag vet att det kommer att lösa sig. Vissa gillar att prata massor, andra gör inte det. Jag förstår dock din känsla av att vara otillräcklig.
Försök att släppa de tankarna och njuta av den tiden du har kvar i skolan, allt annat kommer i sinom tid. Jag lovar :) Kram!

Det du beskriver har nog de allra flesta varit med om. Åtminstone alla som besvärar sig med att någon gång tänka. När jag ansattes av sådana tankar, i ungdomen, brukade jag säga mig: Jag kan väl inte vara så mycket dummare än alla andra, alla de där, som verkar så självsäkra och världsvana. Och jag tycker faktiskt att tiden har gett mig rätt. Mitt liv har inte blivit mindre lyckat än deras. Kontrollbehovet har jag också haft och har väl fortfarande, men de gånger jag har kastat det överbord och gett mig ut på det okända, har jag inte ångrat. Tur har jag väl också haft förstås. När det gäller den sociala delen har jag nog inte lärt mig så mycket. Jag trivs bäst som stuekatt, att frottera mig med hermelinerna ligger inte för mig. Ett sådant liv som mitt har också sina poänger. Och du kan ju inte vara så mycket dummare än jag, samma ursprung som vi har?